Litterära evenemang

De sista veckorna har bara rusat förbi. Jag hade tänkt mig att jag skulle haft tid att skriva i bloggen efter varje intressant litterärt evenemang jag varit med på. Men nej. Så jag börjar med Mariehamns litteraturdagar.




Det var första gången jag var på literturdagarna, men hoppeligen inte den sista! Fin stämning och otroligt massa intressanta diskussioner. Biblioteket är också så vackert!

Bilderna jag lägger upp här har min kurskompis Anni tagit. Själv är jag urdålig på att ta bilder. :) På fredagen blev troligen största delen av publiken, mig medräknad, kär i den sista som uppträdde. En otroligt söt kille vid namn Kalle Haglund.

Från Marihamns litteraturdagar fick jag med mig tre böcker:

- Vibeke Voigts roman Vittring, en historisk soman om den sista kvinnan som blev avrättad på Åland.

- Liselott Willéns roman Ingenstans under himlen. Jag är inte själv så intresserad av deckare, men denna verkade intressant och lånade den med det samma åt min mamma som är mer deckarexpert än jag. Skall bli intressant att höra vad hon tycker om den.

- Den sista boken är Steinar Bragis roman Kvinnor. Moderatorn som diskuterade med Bragi på litterturdagarna sade att det är den värsta boken hon har läst, och att hon inte rekommenderar att läsa den på kvällen... Få se när jag har tid att läsa den.

Jag rekommenderar varmt åt alla att åka på Mariehamns litterturdagar!

Det andra evenemanget jag har varit på är Nordiska rådets litteraturpriskväll 30.3 på Nifin. I skrivande stund vet jag att ingen av de närvarande författarna vann priset utan vinsten gick islänningen Gyrðir Elíasson. Trots det var kvällen trevlig. Synd bara att Astrid Thors var så nervös i sitt öppningstal att hon sade Väinö LinJa istället för Linna. Den samiska författaren Kerttu Vuolab berättade att inte finska förlag vill ge ut samiska böcker trots att det finns färdiga översättningar. Varför månne det?



På måndagen hade vi ett litterärt evenemang i samband med en kurs som heter Att arrangera ett litterärt evenemang. Vi har i kursen fått organisera programmet, fixa författare, skriva evenemangstext och göra reklam etc. Själv kontaktade jag författaren Henrika Andersson vars böcker jag kommit i kontakt med genom en kurs i nordisk barnlitteratur. Jag hittade Henrikas kontaktuppgifter via facebook (Lilli: så något bra med facebook). Det kändes lite nervöst att ta kontakt med riktiga författare på riktigt. :) Jag blev jätte glad över att hon ställde upp. En annan författare som deltog i vårt evenemang Du är vad du läser - Litterärt plockgodis var Hannele Mikaela Taivassalo.

Jag var moderator/programledare på evenemanget tillsammans med en annan på kursen. Vidare fixade jag böcker från bibban + ställningar och gjorde en liten bokutställning. Jag tog rätt mycket stress över hela evenemanget, men sedan när det äntligen blev dags så gick allt jätte bra. Jag tror att både de som uppträdde och de som satt i publiken hade en trevlig eftermiddag. :)Det var en mycket givande uppgift att arrangera sitt eget evenemang, då förstår man hur mycket som skall göras.

Igår bar det av till Nifin igen. Denna gång på ett seminarium med temat kvinnor och mångkultur. Det var ett så ortoligt bra seminarium att jag får berätta om det i ett annat inlägg.

God natt!

Kaikki muuttuu paremmaksi – Allt kommer att bli bättre

I detta blogginlägg kommer jag att bryta mot den gyllene regeln att skriva kort. Det är så viktigt allt det jag vill säga.

Förra månaden var jag på ett evenemang på Richardsgatans bibliotek. Det har utkommit en bok under namnet Kaikki muuttuu paremmaksi, en antologi som behandlar homosexualitet. Boken är inspirerad av en video där personer berättar sin egen historia och ger hopp till yngre personer som är osäkra. Den finska videon är en lillasyster till det projekt i Amerika som går under namnet It gets better. Projektet startade i Amerika då 7 unga personer inom en kort tid hade tagit sina liv då de blivit mobbade för sin sexuella läggning. I det amerikanska projektet medverkar bland andra Barack Obama och Hillary Clinton.

De som stod för kvällen på biblioteket var moderator Anna, Jani Toivola som läste högt ur boken, 3 personer som skrivit sin historia i antologin; Panu, Laura, och Seija samt Ani som redigerat boken och Saku som gjort videon.



Den finska videon hade premiär i november 2010 och föddes i samband med ett Ted x seminarium. Saku hade sett den amerikanska videon och hade under ett möte föreslagit att de skulle visa den på seminariet. Aleksi Nieminen frågade om de inte kunde göra en egen video. Saku påpekade om tidsbristen; seminariet skulle vara på torsdagen och det redan var måndag. Men Aleksi gav sig inte och på måndagen hade de börjat ringa runt till folk och på onsdagen filmades videon. Saku menar att självaste videoprojektet visar hur man kan få till stånd saker och ting på en kort tid om man bara vill.

Videon visade sig bli en succé; alla Tv-kanaler i Finland visade videon och folk tittade på videon på YouTube. I segeryran uppkom idén om att göra en bok med samma tema. Pengarna för boken skulle gå till välgörenhet. Ted x seminariet var som sagt i november och filmmakarna ville ha boken tryckt till julförsäljningen vilket verkade som en omöjlighet. Saku och hans team hittade slutligen ett förlag som gick med på att trycka boken, men deadlinen för texterna var väldigt kort. Bokidén föddes en söndag och deadlinen för texterna var nästa fredag. Panu berättar att han skrev sin story kvällen innan deadlinen. Han gillade inte videon, han tyckte att den var lite mjäkig, men tänkte tillbaka på tiden då han själv var tonåring då homosexualitet aldrig skulle ha diskuterats, än mindre fått plats i en bok.

Jag tyckte det var jätte intressant att lyssna på de här människorna. Laura berättar om hur fint det kan kännas att enbart bli sedd. Hon berättar om då hon och hennes flickvän stod i en hiss i London och en äldre kvinna som enligt Laura ”såg ut som en lesbo” såg på dem och kommenterar deras ljuvliga accent. Seija som har varit gift med en indier och har halvindiska barn jämför homosexualiteten med att försöka dölja barnens hudfärg för dem själva. Saku berättar om hur personer han talat med tycker att det är helt okej att presidenten bjuder in homosexuella par till balen men att de nog inte skulle behöva provocera genom att dansa tillsammans. Panu berättar skämtsamt (men med ett uns allvar) att genom boken behöver han inte längre ”visa upp sig” i sina gamla skolor på begäran av sina gamla lärare. Men det han inte tänkte på då han skrev i boken var att han visar upp sig ännu mer genom att alla som läst boken vet när han miste oskulden. Gruppen diskuterar att boken kan användas i skolan och delas ut till alla och inte enbart till ”misstänkta” fall. Saku påpekar även att videon har upplevts som naiv av flera strejta personer, men att ingen homosexuell har sagt det och att man genom videon även ser hur till exempel Marco Bjurström blir rörd av att tala om ämnet.

Kvällen avslutades med akustisk musik av Anna Inginmaa En underbar och begåvad ung kvinna. Jag tycker att hela evenemanget var lyckat. Talarna var väldigt öppna och jag kan inte annat än beundra dem. Då jag lämnade salen hade de fått mig att tro att allt faktiskt kan bli bättre. Vad tror ni?

Min käre vän har behandlat ämnet under rubriken Det oundvikliga inlägget om Nuotta och homofobi