Förgängligheten, verkligheten.

Jag måste bläddra tillbaka i mitt anteckningsblock för att ha något att berätta. Detta inlägg kommer att handla om tre filmer jag anser att är värda att se fler än en gång. Filmer som troligen tar en till en ny dimension för varje gång.

För att inte avsluta mina skriverier med ett verkligt antiklimax börjar jag med att skälla ner filmen the social network (som inte får någon link/tag/vadetnusenheter av mig, och inte stora bokstäver heller). Sämsta filmen jag sett på länge. Mycket länge. Nästan någonsin. Kan inte förstå att det snackades om Oscar och social network i samma mening. Och nu övergår jag till det jag egentligen skulle skriva om.

Detta år firade jag inte min födelsedag. Det blev liksom inte av. Istället gick jag på bio tillsammans med min syster. Och grät. Jag grät inte över min ålder, utan för att huvudpersonen i filmen förberedde sig på att dö. Döden i sig själv var inget att gråta över, däremot förgängligheten. Vad är ett människoliv värt egentligen? Filmen jag talar om är Biutiful av Alejandro Gonsález Iñárritu. Filmen är verkligen vacker. En del recensenter anser att filmen är för långsam, eller har för många trådar. Jag håller inte med.

Den andra filmen jag tänkte ta upp är en film min syster introducerade för mig. Eternal Sunshine ot the Spotless mind har egentligen samma frågeställning som den föregående: hur mycket är ett människoliv värt? Den lite kafkaliknande och småabsurda filmen handlar i stora drag om våra käraste minnen som vi inte vill minnas. Jim Carrey är en väldigt bra skådis, trots att hans meritlista bågnar av idiothumor.

Den sista filmen förankrar sig till denna månad (eller, ja, förra blir det väl i skrivande stund), Oscar och premiären i Finland. Vår filmklubb, som består av sex brudar med varierande filmsmak, var på premiären av Black Swan. Första delen av filmen satt jag och funderade varför folk gillar filmen. Det händer ju ingenting. Men sedan började det hända. Och så tog filmen slut. Vad är egentligen den verklighet vi lever i? Då svart och vitt flyter samman blir det... svart?